Jag och Bamse var ute och fiska igen. Som vanligt sprang han efter draget när jag kastade ut, tror han ska fånga det varje gång. Han blir lite sur när det bara plaskar ner i vattnet, men han ger sig inte.

Vi satt där ett tag, det var lugnt och tyst runt oss. Jag med spöt, Bamse låg bredvid och hade koll. Såna stunder får man ro i kroppen.

När det började skymma plockade vi ihop. Gick tillbaka till husvagnen, Bamse först som alltid. Väl inne la han sig direkt, och jag kröp ner bredvid. Det är något speciellt med att vara där ute inget annat spelar så stor roll just då. Bara jag och Bamse. Det räcker.